ibland är verkligen det enda jag vill att få komma bort. bort härifrån.
bort från alla vänner som pratar om en, bort från alla man trodde var äkta.
och bort från alla bråk, bort från min mamma, bort från ett tyst hus där ingen saknar en.
bort från ensamheten man försöker tvinga iväg när man tittar på tv
och kikar lite på mobilen, men nej, inga nya sms nu heller.
komma bort härifrån och åka till en liten lägenhet i new york på våren.
precis vid central park och på gångavstånd från 5th.
bort härifrån och ha de mysigaste kvällarna med de mysigaste människorna,
utan att någon berättar för en vad man får göra.
bort, bort, bort, bort, bort, bort, bort. eller hem?
hur kan man kalla något sitt hem om man inte känner sig som hemma?
det där var himla bra skrivet på nåt sätt. men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, känns som att jag vill säga till dig hur mycket du faktiskt betyder för mig fast jag nog aldrig har sagt det till dig och att jag är himla glad att jag har dig i mitt liv och att jag faktiskt lärde känna dig. och det löser sig, det gör det alltid, på nåt sätt.. och snart kommer du till en ny klass och då kommer allting bli annorlunda för då kan du liksom "börja om" på nytt igen om det är det du känner att du vill. puss på dig blondie!
SvaraRadera