jag vet inte alls vad min hjärna säger till mig. men det spelar väl ingen roll? man ska ju alltid följa sitt hjärta. men om man inte vet vad hjärtat säger till en då? vad ska man göra då? smart says no, stupid says yes. jag vet inte vad mitt huvud vill, jag vet inte vad min kropp vill, jag vet fan inte ens vad min lilltå vill. JAG FÖRSTÅR INTE MIG SJÄLV, och hur svårt kan det vara egentligen? det är ju bara lite känslor. mina känslor dessutom BORDE DET INTE BARA VARA ATT KÄNNA EFTER? för det tycker jag, att allting bara borde löste sig om man kände efter. jag tycker det faktiskt, att allt skulle ju vara så lätt då. i have just discovered, some girls are bigger than others. är det så? vad hände med bamses gamla grej, att ALLA ÄR LIKA VÄRDA, ALLA ÄR LIKA BRA, FANTASTISKT VI ÄTER LITE HONUNG, OCH LITE MORÖTTER SÅ ÄR ALLT BRA IGEN, bamse var ju bäst. lätt liv, han träffade lilla brummelisa och åh vad kära dom blev och allting löste sig och de är lyckliga fast de har ett barn med en sjukdom och ett som är hyperaktiv, medans ett är mobbat och det tredje är normalt. dysfunktionell familj någon? jag vill se BAMSE - VAD RUNE A INTE VISADE FÖR OSS.
jag hatar för övrigt att ha deppdagar när allting är dåligt, jag har inte ens något att deppa över, det är ju helknäppt! jag borde skriva glada lyckliga fantastiska texter om hur bra allt är och ååååh vad underbart mitt liv är YAY FÖR MIG men sug för take me out tonight, take me anywhere i don't care i don't care kan man bli deppig av att må allmänt bra eller hur funkar det? jag blir nog mest deppig av att tänka på mig själv. jag är sexton år, sjukt cynisk och alltid ironisk. trevlig är ett ord som folk aldrig beskriver mig med, det är udda, cool, häftig, speciell och ja men gud vad kul hon är den där blonda virvelvinden och jo men det är väl bra det också, men trevlig. tänk att vara någon som beskrivs som trevlig. åh.
och det enda jag vet är att jag inte vet någonting alls.
majsemajse, först: älskar att du citerar smiths. och: du är trevlig. fast det är inte grejen. vi vill egentligen inte vara Snälla Och Trevliga, vi vill beröra, vi vill göra nåt som känns, nåt som bränns, vi vill förbättra och förändra och älska och hata. ska vi vara trevliga kan vi lika gärna vara tv-hallåor? och jag tror fortfarande på att det i slutändan lönar sig att vilja det, trots att det suger nu, trots att man kan deppa ihop fullständigt. äsch, vet inte vad jag ville säga, vet bara att udda, coola, häftiga, speciella, roliga tjejer fyller andras liv så mycket bättre än såna som bara är trevliga och inget mer.
SvaraRadera