uppsnärjd i det blå

mitt huvud är tomt.
tomt.
efter tre hela dagar av nästan bara musik känner jag ingenting, min hjärna är avstängd och går på rutin. hur kan man ändra sina vanor om det aldrig händer någonting nytt? jag längtar tills a kommer hem och jag längtar tills k åker iväg, för då kan jag hälsa på och då händer det något nytt. helt-fucking-jävla-nytt, fantastiska och underbara saker som jag bara är helt ovetande om, ja tack!
dubbelmoralen: en sak finns i mitt huvud. kärlek till mina otroligt begåvade, fina vänner. och kärlek till guld som faktiskt räddar när allt är kallt.