söndag 5 januari 2014

Systerskap och vänskap på Twitter

Det var en gång på Twitter så att en person med >6000 followers skrev ett uttalande som lät ungefär såhär: "jag älskar att hänga med folk som inte är straight!". Detta reagerades på från en av mina vänner som inte identifierar sig som straight och han tweetade tillbaka och frågade hur personen egentligen menade, då min vän menade att ingen definieras utifrån sin sexualitet, straight eller inte och att det blir en typ av exotifiering att uttala sig så. Efter detta följdes en diskussion kring huruvida min vän (som fö inte riktigt är öppen och ute med sin läggning) hade dragit tolkningsföreträde på OPs efterföljande tweets och OP reagerade ganska starkt med att säga ganska hårda saker mot min kompis varpå han självklart blir ledsen och känner sig orättvist behandlad, inte pga sina uttalanden utan pga sitt kön. Mitt i detta hamnade alltså jag. På ena sidan fanns en nära vän som kände sig sårad och behövde stöd och på andra sidan en av mina feministiska förebilder, en syster. Jag blev så besviken på henne när jag insåg att hon inte ville ha med min vän, som verkligen är en fin och bra allierad, i kampen. Att hon inte ens kunde diskutera med honom enbart pga sina förutfattade meningar gjorde mig så ledsen. Samtidigt är jag ju en förespråkare för systerskapet och försöker att alltid stötta kvinnor i det de väljer att göra/säga/skapa osv. Därför blev detta så oerhört svårt för mig; vilket står starkast i mig? Systerskapet eller vänskapen?

Denna gången tog jag den absolut lättaste vägen och höll mig helt enkelt utanför diskussionen. Jag valde ingen sida, delvis pga min rådvillhet och delvis för att jag inte kände att det var min kamp att föra just då. Självklart stöttar jag allas rätt att vara sig själva och ha den sexuella läggning de är bekväma med, precis som jag förväntar mig att bli bemött med respekt för min, men ibland känns det faktiskt bäst att hålla sig utanför en diskussion. Att istället låta folk som faktiskt har erfarenhet av det saken gäller prata om det, att öppna vägar för folk som inte har samma privilegier som jag. Det kändes bäst.

1 kommentar:

  1. Det finns väl ingen poäng i att hålla med en syster BARA för att bevara systerskapet? I så fall faller ju systerskapet direkt. Då blir ju plötsligt systerskapet likt alla andra förtryckargrupper, ett sammanhang där man är rädd för att steppa ur gruppen för att se vad som faktiskt händer. Feminister måste ju kunna argumentera med/mot varandra, annars kommer utvecklingen stanna av. Tror jag i alla fall.

    SvaraRadera