måndag 14 april 2014

Aulainvigning och "roliga snubbar"

när storbandet spelade på efterfesten. såååå jäääävla roooligt!!!

I lördags hade vi invigning av den nya aulan här på Ingesund! Det var två tretimmarskonserter och superfezt till typ fyra efteråt. Perfekt upplägg för en awesome dag och det var sannerligen awesome. Det fanns dock ett inslag i konserterna som jag upplevde som problematiskt. Detta inslag gick ut på att en gammal elev på skolan, som numera kallar sig komiker, spelar brass och medverkar i olika revyer, drog tio minuter stand up mellan två stycken med symfoniorkester. Så långt allt bra. Den här snubben kommer alltså in i salen och är lite rolig, pratar värmländska och berättar att han kommer från Kil (vilket är en stad ännu mindre än Arvika och som också bidrar till fördomar om hur han är) och vi skrattar. Han berättar att han spelar valthorn och att ett horn, om en vecklar ut det, är så långt att en kan stanna hemma när en ska ut och spela på turné. Allt är fortfarande bra, vi i orkestern skrattar lite åt all värmländskhet. Så kommer vi då till den klassiska meningen "det var faktiskt där jag träffade hon som skulle bli min fru!" och jag känner att nu kommer det gå snabbt utför. Och rätt hade jag, han fortsätter med "hon spelade cello men hon fick sluta med det. Hon fick så mycket problem med 'celloliter'. *skratt* och nu är hon min före detta fru.". Ja men vad kul och originellt, du skiljde dig med din fru för att hennes kropp förändrades. GUD SÅ SPÄNNANDE TELL ME MORE. Alltså jag orkar knappt vara pedagogisk men genom att skämta på detta sättet befäster vi ett skönhetsideal som redan finns överallt omkring oss, hela tiden. Du är för tjock, du är för smal, du är för blek eller du har för mycket celluliter. Kan vi bara bestämma att vi slutar skämta om personers kroppar? Det är inte roligt. Förtryck är inte roligt.

Jag tycker dock att det verkar så himla befriande att vara snubbe. Tänk att tillåtas vara värmländsk eller skåning på scen, fet eller smal, ful eller snygg, uppklädd eller i träningskläder och att fortfarande bara ses som rolig. När ska tjejer tillåtas ta den platsen, där det som spelar roll är prestation? Jag längtar tills den dagen Ingesund inser att vi har ett ansvar, och bjuder in kvinnliga komiker, rasifierade talare, solister med funktionsnedsättningar eller dirigenter som är trans*personer. Jag längtar tills den dagen vi inser att vad vi gör faktiskt representerar något ut, och för mig står den här aulainvigningen (från ledningen som anställde komikerns sida) inte för något som jag vill representera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar