Jag har legat i något av en (parti)politisk koma sedan valet. Det har väl delvis berott på att jag har flyttat runt en del, gått i skolan, hängt med nya och gamla kompisar men till största del har det så klart berott på valresultatet i september i år. Jag vet inte hur ni kände, men för mig var det som att all luft plötsligt försvann ur ballongen (i denna liknelsen är alltså min kropp ballongen), det var som att någon slog mig i magen. Jag var väl inte förvånad egentligen men det blev så påtagligt, så äkta, den där söndagkvällen i september. Och sen dess har jag helt enkelt inte riktigt orkat engagera mig. Visst pluggar jag något som i sig är politiskt, visst för jag politiska diskussioner och visst är jag tydlig med var jag står men jag har liksom inte brunnit. Det har varit ganska skönt att slippa tänka, slippa övertyga, slippa vara pedagogisk, slippa förklara allt i god ton och att bara kunna driva med de som inte har tyckt som jag. Det var som att få en paus i allt det som VAR jag under de två år det kändes som att jag bedrev valrörelse. Och kanske har jag tappat bort mig själv lite efter det, även om det har varit skönt på de allra flesta sätt så har jag inte känt av den där goa känslan av att ha påverkat någon när jag har gått och lagt mig på kvällen. Så nås vi av nyheterna; det har varit två månader av regeringskaos, SD fuckar upp lite till, alliansen visar inte solidaritet och det blir omval.
Omval, eller som det står på riksdagens hemsida: extra val. "I Sverige är det möjligt för en regering att utlysa extra val. Den möjligheten har dock inte använts sedan 1958."
Okej
vi laddar om. ny valrörelse=bättre valrörelse. vi måste alla vara aktivister nu. jag tvingar mig själv att vakna upp ur koman för det är nu det gäller (igen). kanske är detta ett tecken, F!s andra chans. kanske är det faktiskt nu det händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar